Givande och tagande.
Jag vet inte vad som har fått mig att fundera på detta, kanske är det att jag för första gången på flera månder sitter esam i en tom lägenhet, eller är det kanske att jag har fått e släng av sex and the city febern och böjat reflektera över saker jag kankse inte borde. Jag vet att man egentligen borde läma det förflutna bakom sig
Men vad är det egtligen som gör att ma just är ämnad för en person och för vissa inte. hur mycket ma än förösker och hur mycket man än vill så kan det känas som att amn bara står stilla och trampar. Kanske är det så att man vill för mycket och det allt för tydligt lyser igeom och skrämmer bort de andra.
Kanske är det bara så att många av oss väljer den ekla vägen. Vi väljer att spendera vår aliv med den som käns enklast.
Två viljor är antgaligen e för mycket och om ingen är villig att ändra på sig kan man antaligen inte helle förvänta sig att det ka led aågon vart. Även om man så tror och hoppas så hadlar de kanske bara om något så simpelt som att man trode för mycket. Kankse bygger ett förhållande på så mycket vilor och tankar att det kanske inte går att foga dem samman till ett. Jag är kanske svår att tämja, vad vet jag. jag vill atgligen ha det på mitt sätt och de killar jag mött i mitt tidigare liv kanske kände på sig detta. min vilja om att få det där perfekta och mi vilja att ändra persoen till de jag ville att dena skulle bli. Felet ligger atgaligen i att jag inte kunde acceptera att personen ite ville ädra på sig, men det jag inte såg var att jag ite heller gjorde ågot för att få det att fungera. Även att man hoppas och alla andr atror detsamma så kanske det tills lut ändå riner ut i sade, just för att ödet redan var förutbestämmt. Lågt innan man själv kunde se att det inte var möjligt.
Kanske hade det bara hjälp med ett telfonsamtal, en förklraing till vad som stod i vägen för att en skulle bli till två. eller bara det att e skulel våga svälja sin stolthet och erkänna sina känslor. då hade man kankse fåt de besverade eller så hade man det inte. då skulle man ätminnstonde inte behöva stå där bortgjod och tänka på vad fan man gjorde för fel då ma själv inte kan få det att funka men att nästa tjej ka få det att gå ihopp sig perfekt. jag vet att jag jhar mina sidor, även om det stundtals ka vara svårt att erkänna dem, men hade det bara blviut ett erkännade så hade det kanske sett anorlunda ut för många idag. Jag får en känsla av att det är så tyopiskt tjejigt att hoppas och tro mne när det kommer till slutskeddet så är man så jävla rädd för tat bli sårad så man tar tillbaks allt det man kännt och stoppar undan det för att sedan hoppas att man ska självläka, Me frågan är om det är värt det när man ändå slösat bort flertal timmar på att begrunda vad som gick så fel.
Men jag misströstar inte, de är egenltigen ett avslutat kapitel i mitt liv nu. me jag kom att tänka på alla de gånger jag låtit mig såras, alla de sår som rivs upp igen bara man råkar se pesonen,
Men sen träffade jag alex, och allt blev så anorlunda.
Det var aldirg liksom meninge och de gick så snabbt att ingen av oss iktigt ah reflektera över det.
Men det jag kan se nu och det som jag nu kan få så offatligt dåligt samvete för är, vad har egetlige jag gjort för tat få det att funka? nej just det ingenting, jag har baa kastat bort det som att de ite vore mer värt än skiten under mina skor och sen kommit vädjande tillbaks för att jag vet att jag blivit en så stor dle av hans liv. i detta fall har han ändrat sig, han gjorde det enklet för mig genom att älska mig så mycket att jag egneltige inte behövde ansträga mig. Det jag nu kommit fram till fyra år senare är att jag har betted mig precis likadant sopm de killar jag tidigigare föraktat för att de behandlat mig som skit. Det jag nu vet är att jag har det bästa, det man ska prioritera högst i livet, någo som älskar mig och någon som jag kan älska tillbaks. Kanske handlar inte livet alltid om att ge och ta som amn så vackert utrycker det. I de flesta fall hanlar det nog tyvär om att bara ta och ta utan att ge. och vart fan är vi då påväg, när vi börjar försumma dem vi älksar mest av allt?
Be more like me and less like you
I'm tired of being what you want me to be
Feeling so faithless lost under the surface
Don't know what you're expecting of me
Put under the pressure of walking in your shoes
Every step that I take is another mistake to you
I've become so numb I can't feel you there
Become so tired so much more aware
I'm becoming this all I want to do
Is be more like me and be less like you
Can't you see that you're smothering me
Holding too tightly afraid to lose control
Cause everything that you thought I would be
Has fallen apart right in front of you
I wanted you to need me
I wanted you to need me
and I wanted to need you
But the days they proved different:
took action for truth
It's plain it wasn't in the cards
for you and for me
When you couldn't be loved
you were left with feared
Passed admiration contempt is reared
Considered all the things i had with you
kort sammanfatning av lovisas liv
Så därför lär det inte bli något vidare av det idag heller.
Kom precis hem från jobbet,.
jobbade som personlig assistent igår när de ringde från andra jobbet och undrade om jag ville ha jouren.
javisst svarar jag o kommer påå först efterått att jag återigen har tagit mig vatten över huvudet.
Åker dirket till näsat jobb så fort ajg sluitat men eftersom att mamma fyllde igår så var det redan inbokat en familjemiddag på kniv o gaffel. Så kvart över sex åker jag fårn jobbet, hem till alex, slänger snabbt på mig en klänning och högklackat och vips ser jag betydligt mer respektabler ut för en middag på restutang.
Föröskte sitta lugnt o äta men kunde ändå inte låta bli att känan mig streassad så vid 21 bröt jag upp och begav mig återigen till jobbet och se var dte jouren och som tur var fick jag gå av tidigt nu i morse eftersom att vi åker till malmö idag och jag måste hinan duscha o packa innan dess. men man kan lugnt säga att min liv går på högsta speed någonsin just nu. Jobbar och sliter för att sedan ta vara på de lediga dagrna genom att åak bort eller spendera dem på något annat viktigare än att vara hemma o ta det lugnt. Mne jag måste erkänan att det var svårt att ta sig upp ur sängen i morse, men eftersom jag var på jobbet så var jag så illa tvungen att pallra mig upp vid halv sju.
Men nu är jag hemma och vet ni vad. eller de vet ni redan jag har dessutom hunnit bli 19 år gammal.
Fick som vanligt allt jag önskade mig, sex and the city boxe av alex, cykel av pappa, resa till ullared med mamma och en pälsväst:) och underkläder av mormor, smink av sara, tre cds av gustav plus peppar sprej i framtiden och 500 av evas föräldrar som ajg för övrigt glömmt ringa o tacka. de får bli på måndag fast det är en vecka för sent men men.
Och sen en rätt hemsk sak.
Jag har fått åldersnoja. rEdan vid 19 års ålder har jag Lovisa Anderö fått panik övber att jag börjar bli gammal.
Nu är de så pass att jag måste börja fundera över vad jag vill med mitt liv, jag jobbar som fan men jag vill inte ägna mig åt detta slit resten av livet, och jag vill ju resa. och vill helst ha sett världen och hunnit färdigutbilda mig innan 25 för då måste jag hitta någon att skaffa barn med. Shit alltså det betyder att jag bara har 6 år på mig att ordna med allt detta. helst skulle jag ju behöva plugga upp mina betyg dessutom, eller rättare sagt jag m,åste nog de om jag ska bli socionom. Dessuttom börjar det kännas att jag snart inte rä tonnåring längre, helst plötsligt ska jag betraktas som vuxen. redan. Jag som nyss var barn och jag som inte ens kan betala en räkning utan mamma och pappas hjälpr, jag kan fan inte ens strata ett sparkonto för jag vet inte hur man gör.
Ännu väre är det att jag inte kan hålla i pengar hur ska jag kunna leva då jag gör av med pengar så fort jagf rå dem i handen,.Nej jag vill minnan var barn igen. 8 år ungefär de skulle va mysigt. då kan man fortfarande krypa upp i mammas och pappas knä och känan sig liten när man vill. hur ska jag nu kunan göra de, till att börja med är jaga ldirg ens hemma.
Förövrigt spenderad ejag min födelsedag på jobbet såklart,
När emma ringde ända från norge för att säga grattis så kunde jag inte svara för att jag just var i färd med att torka en i ärslet. Japp så kan man också fira sin födelösedag.
men men jag måste även säga till mina kära vänner lotta, jenny och tina att jag helt gklömmt bort mitt presetkort på paus som jag fick förra året och kom på det ett par dagar innan det skulle gå ut. fick panik o bokade genast in en massage,. Jag måste säga att de är nog fan en av de bästa presneter jag fått n¨ågonsin. Ni förtsår inte hur skönt det var. Har aldirg vart med om någon så gudommlig massör me jag måste medge att jag efterått var rätt mör o kroppen, hon tryckte och klämmde på alla mina knutor i ryggen. Hon fårgade dessutom vad jag sysslade med för att få alla dessa spänningar i axlarna,. Jag förklarde atyt jag jobbade inom vården och då förstod hon dirket. Men de är nog inte kopsntigt att jag har ont.
aja nu måste jag duscha tack o hej
Norge, kanske blir det mitt hem tillslut
fast på något smart sätt tycker jag ändå att jag kan få dagarar att gå utan att bli ett tottalt nervrak av de ensamhet jag lever i här i linköping. Visst jag har ju alex, och det måste verkligen vara min räddare i nöden.
Sen har jag som dne trogna vän o syster, sara men hon jobbar o sluiter minnst lika mycket som jag så tid atts es blir det inte offta över till tyvärr. sen har jag ju linda, och som hon betyder för mig.
Men sen är det slut på min umgängeskrets.
Och för var dag som passaerar förstår jag att flytta till oslo är ungefrä samma sak som att komma till baks till det gammla linköping. Alla de föredetta klasskompisar som man inte längre hejar på på stan eller de männsikor som man förösker undvika för att man ite orkat hälsa. exakt den känslan är jag övertygad om att jag kommer få där, för i princip alla jag hör något om befinner sig i oslo. men jag saknat ju den känslan.
Men sen kom ett telefonsomtal idag som ärligt gjorde mig överlycklig. sara har i princip betsämmt sig. hon har ångrat sig kring norge. hon har kommit på att även hon vill tjäna lite pengar. och om de blir som vi vill så åker vi. vi kommer åka i januari men först drar vi en vecka i december och förösker kolla upp saker och ting o kanske fixa jobb. shit vad uderbart kul det ska bli alltså. vi kommer fan få dela bohag som vi pratat om så länge. dessutotm finns övervägande av alal som jag saknat o lägtat efter på plats. dessutom kommer jag äntligen att få bo i samma stad som emma som vi drömmt om ända sedan hon flyttade ifrån linköping fö ca tre fyra år sedan. Mitt lvi börjar ta en vändning mot det bar känns det som. jag ska bara slava ett par veckor till på mitt jobb här hemma i linköping och dea gånge måste jag slå slag i att hålla hårt i plånboken, nu kan jag ite längre skylla på att det rä min tröst fö nu har jag en gnista hopp att se fram emot, de ska bli underbart. desutom finns detb en annan anledning, jag kommer inte få plats med mina kläder och skor i en resväska, jag vet faktikst inte hur jag ska bäa mig åt för att få ner hela mitt bohag i en resväska.
Sen kom jag även på idag att jag på senate veckorn aköpt ca fyra kofftor, e skjota, tre par nya skor och tre par nya jeans ett opar chinos och två västar, att jag aldirg har tillfälle att använda mina kläder. jag kan ju inte använda dem i jobbet, där går jag med samam gammla paltor rädd fö att förstöra eller vara för utmanade eller opassande kläd. så nu ska jag fna t ao lägga band på mig själv. och nu menar jag allvar. måste bara införskafaf lite smink
inte ens alex tycks ta det så hårt med mina plane rom norge, men natar att ahn vid det här lahet är rätt förbeedd. vi får se vad som händer med oss, vi ska iafl försöka.
ensam ensam åhh så ensam
Känner mig rätt ensam och tycker i allmänhet att just nu är det minnsan få glädje ämnen i livet.
jag är halv sjuk, sönder jobbad och jävligt trött men kan ändå inte sova pga för mkt kaffe.
Jag skulle vilja ha någon som låg här brevid och tyyckte lite synd om mig, lyssna på mig när jag klagade på mitt liv och någon som bara lyssnade och ville förstå.
Men nej just sådanna kvällar är man självfallet helt helt ensam i en enorm dubbelsäng.
sen började jag spekulera i vad som skulle kunna göra mig lyckligare.
Och självfallet vem som helst som känner mig bra kan väl lista ut vad det skulle kunna vara.
Just de, shopping såklart.
Även om jag skulle hålla hårt i plånboken denna månad så tänkte jag ändå att något litet kunde jag väl få unna mig.
Så i morgon efter jobbet så ska jag minnsan ner på stna o leta reda på någor som kan få mig att känna mig lite bättre till mods.
sne ska jag dessutom träffa linda, och så som jag saklnat henne.
Har räknat ner dagarna,en nu är hon som sagt på svensk mark igen.
Annars har denn vecka vart mycket.
jag är assistent denn vecka så jag går med post runt hela stan med en kille.
man kan ju lugnt påstå att man är mör i kroppen när man kommer hem och totalt vrickad i huvudet efter samma tjat och samma frågor om och om igen under en hel dags tid.
Men ska inte klaga ett tga är de rätt kul.
Sen fick sara dessutom en smart ide att vi skulle ut o motionera igår, vi gick 5:an i rydspåret så¨jag gikc nog minnst 1 mil igår. Men men.
Just det jag har dessutom blivit lovad en annan rad att gå på nu. den är betydligt högre procent på så jag kommer slita betydligt mer än vanligt nu i sex veckors tid. Men får hopas att det synns i plånboken.
aja nu ärdet dags att sova, alex skickar tusne sms för ahn tror att jag redn somnat utan att ringa så de är bäst jag gör det.
nu är det snart helg me vilket känns underbart, länge sne man såg fram emot helgen på de här viset, senast var när man gikc i skolan.de känns rätt bra faktikst.
tack och hej