precissomni

Jag vet inte vad som har fått mig att fundera på detta, kanske är det att jag för första gången på flera månder sitter esam i en tom lägenhet, eller är det kanske att jag har fått e släng av sex and the city febern och böjat reflektera över saker jag kankse inte borde. Jag vet att man egentligen borde läma det förflutna bakom sig
Men vad är det egtligen som gör att ma just är ämnad för en person och för vissa inte. hur mycket ma än förösker och hur mycket man än vill så kan det känas som att amn bara står stilla och trampar. Kanske är det så att man vill för mycket och det allt för tydligt lyser igeom och skrämmer bort de andra.

Kanske är det bara så att många av oss väljer den ekla vägen. Vi väljer att spendera vår aliv med den som käns enklast.
Två viljor är antgaligen e för mycket och om ingen är villig att ändra på sig kan man antaligen inte helle förvänta sig att det ka led aågon vart. Även om man så tror och hoppas så hadlar de kanske bara om något så simpelt som att man trode för mycket. Kankse bygger ett förhållande på så mycket vilor och tankar att det kanske inte går att foga dem samman till ett. Jag är kanske svår att tämja, vad vet jag. jag vill atgligen ha det på mitt sätt och de killar jag mött i mitt tidigare liv kanske kände på sig detta. min vilja om att få det där perfekta och mi vilja att ändra persoen till de jag ville att dena skulle bli. Felet ligger atgaligen i att jag inte kunde acceptera att personen ite ville ädra på sig, men det jag inte såg var att jag ite heller gjorde ågot för att få det att fungera. Även att man hoppas och alla andr atror detsamma så kanske det tills lut ändå riner ut i sade, just för att ödet redan var förutbestämmt. Lågt innan man själv kunde se att det inte var möjligt.

Kanske hade det bara hjälp med ett telfonsamtal, en förklraing till vad som stod i vägen för att en skulle bli till två. eller bara det att e skulel våga svälja sin stolthet och erkänna sina känslor. då hade man kankse fåt de besverade eller så hade man det inte. då skulle man ätminnstonde inte behöva stå där bortgjod och tänka på vad fan man gjorde för fel då ma själv inte kan få det att funka men att nästa tjej ka få det att gå ihopp sig perfekt. jag vet att jag jhar mina sidor, även om det stundtals ka vara svårt att erkänna dem, men hade det bara blviut ett erkännade så hade det kanske sett anorlunda ut för många idag. Jag får en känsla av att det är så tyopiskt tjejigt att hoppas och tro mne när det kommer till slutskeddet så är man så jävla rädd för tat bli sårad så man tar tillbaks allt det man kännt och stoppar undan det för att sedan hoppas att man ska självläka, Me frågan är om det är värt det när man ändå slösat bort flertal timmar på att begrunda vad som gick så fel.

Men jag misströstar inte, de är egenltigen ett avslutat kapitel i mitt liv nu. me jag kom att tänka på alla de gånger jag låtit mig såras, alla de sår som rivs upp igen bara man råkar se pesonen,
Men sen träffade jag alex, och allt blev så anorlunda.
Det var aldirg liksom meninge och de gick så snabbt att ingen av oss iktigt ah reflektera över det.
Men det jag kan se nu och det som jag nu kan få så offatligt dåligt samvete för är, vad har egetlige jag gjort för tat få det att funka? nej just det ingenting, jag har baa kastat bort det som att de ite vore mer värt än skiten under mina skor och sen kommit vädjande tillbaks för att jag vet att jag blivit en så stor dle av hans liv. i detta fall har han ändrat sig, han gjorde det enklet för mig genom att älska mig så mycket att jag egneltige inte behövde ansträga mig. Det jag nu kommit fram till fyra år senare är att jag har betted mig precis likadant sopm de killar jag tidigigare föraktat för att de behandlat mig som skit. Det jag nu vet är att jag har det bästa, det man ska prioritera högst i livet, någo som älskar mig och någon som jag kan älska tillbaks. Kanske handlar inte livet alltid om att ge och ta som amn så vackert utrycker det. I de flesta fall hanlar det nog tyvär om att bara ta och ta utan att ge. och vart fan är vi då påväg, när vi börjar försumma dem vi älksar mest av allt?