precissomni

Kom precis hem från sex and the city filmen.
Jag fick bara en känsla av att nu är de fan nog.
Ingen till kille i mitt liv ska få första mer än de reda gjort.
Snacka om att ma får självförtronde då Carrie placerar sig vid sin laptop med ciggen i ahnden ochs kriver om singel livet. Eller om alla de killar som svikit någon av dem.
Men vad gör det egentligen om hundra år. En avcker dag kommer säkerligen allt att lösa sig.
OPch hur dumma är egetligen inet vi brudar. Efter varje svek och efter varje sorg säger vi samma sak.Detta ska aldirg mer hända. Aldirg mer ska man utsättat sig för sådant. Och nu har jag kommit på det. Nu är det nog. Inte en enda tår till ska jag fälla över någon olycklig kärlek.
Jag inklusive alal andra tjejer där ute i världen är finast. Det ska inte behövas någon kille överhuvudtaget för att få en att må bra. Nej. Nu handlar det om att finan sig själv och lära sig atta cceptera att leva med sig själv.

Vad är ett par komplimanger och vad är egentligen lite bekräftelse. För jag vet att jag är så mycket finare och så mcyket bättre än vad de någonsin kommer att förstå. Jag är tillräckligt bar för att förtjäna att bli älskad tillbaks. Ingen väntan i världen ska kunna försumma det jag är. ALidgr ska jag ändra på mig för någon utan jag är den jag är. strunta i det eller lär er acceptera det för under mitt 19 åriga liv har jag vart med om tillräckligt. Det har funnits svek och de har funnits tillfällen då jag vart den som svikit och de har fuits tider då jag läntat efter något bättre. Mne just nu tack vare Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte så vet jag attt jag är precis lika bra och tioll och med bättre än alla desa killar som fått mitt liv att ta en nyans av grått. Vill de inte ah mig så fuck them. För här är jag och jag är underbar.