Gud finns, fast i skepnad av kultur
Jag kom på en sak. De var när jag satt där på jobbet och räknade ner timmarna tills jag lsutade och fördröjde dessa timmar med en bok. ytterligare en gång till hann jag läsa ut en bok. Men det jag kom fram till var att jag har hittat ett nytt kall. Den person som denna gång framkallat detta är Marian Keys. De låter kanske en aning klyschigt men de flesat som känner mig att det finns en och endast en person som fått mig så beröd att jag skulle kunna kalla honom gud. För mig är det Thåström. Han är ett sätt för mig att kunna förstå ocha cceptera livets baksidor och även lyckan i livet. Kankse är det förklaringen till att jag hade extrem ångest över att inte befinna mig på peace and love detta år och kanske var det därför jag började gråta när alex ringde upp mig och jag har Thåströms ljuva stämma borra sig rakt in i mitt hjärta. Jag vet att de låter jätte knäppt. Men thåström kommer vara min Gud inom musikvärlden och nu har jag även funnit min andra gud.
det är alltså Maria keys för att återkomma till min början. Pappa kallar hennes böcker för simpel kärringlitteratur. enligt han är det total smörja och helt oförståligt att hennes böcker blivit så populära. Men jag vet varför. Visst det är ingen vidare djup litteratur och man skulel aldirg kunna kalla det för ett litterärt mästervärk, men det är nog därför jag tycker så mycket om det. Allt handlar om kärlek och karriär men sen kommer sveket,
Men det fina med alla hennes böcker är att de i slutändan alltid slutar lyckligt. Allt blir sådär perfekt som man vill att det ska sluta och för att det rä så lättsmällt och för att det är så enkelt att känan igen sig i det så älskar jag det. Jag struntar i om det aksnke är anpassat till kvinor i 30.40 års åldern men jag älskar hela konceptet. Det är uderbart att läs anrä man känner isg lite nere och allt känns hopplöst för man vet att det slutlige kommer lösa sig. Underbar sommarlittertur när jag sitter på jobbet och längtar hem eller längtar bort elelr kanske bara längtar ut.
På bara ett par måander har jag läst i princip alla hennes böcker. Av vad jag förstått har jag bara en kvar nu och fårgan är vad jag ska ta mig till utan dem. Just nu skulle den bästa stunden för mig avra med en Maria Keys bok i handen och Thåströms röst klingades i mina öron. Då vet jag att jag är tillfreds. Och då vet jag att jag är bra liksom livet som slutligen kommer ge en något bra efter allt elände.