Vårpromenad
Idag var jag ute och gick.
Jag gick ner till det så kallde "sunket" för att handla och för att få hunden ut på en kort promenad.
Idag har ajg fått mina pengar från städningen och till studentmiddagen.
Just som jag gick där som bäst och njöt av solen märker jag att e cyklist stannat och lite små irriterad undrar jag vad hon skirker om.
Så jag vänder mig och konstigt nog pratar hon med mig och pekar på nått som ligger på marke.
Mina pengar,
Det var då det slog mig hur underbart detta samhälle kan vara med sånna snälla människor.
Hur månag skulle egentligen inte väntat till jag gick och plockat upp mina 500 för atts edan stoppa dem i egen ficka.
På hemvägen gick jag där med min lilla hund skuttandes vid sidan med ett leende på läpparna.
Så glad över att jag inte blivit av med mina pegar och så glad för att det tycks finnas lite snälal männsikor här i världen.
Just då upptäcker jag att det finns gott om onda människor me.
På gatan ligger nä'mlige glas skivor från söderslagna flaskor.
Då börjar jag genast tänak på vad som skulel hänt om jag inte sett dem och min stackars älsklings hund glad i¨hågen trippat fram där och fåt en glasbit i sin lilla tass.
Då kom jag på igen att människor kanske inte är så snälla.
Vem vet, kanske var inte jag heller så snäll då jag lätt min älsklings hunds bajs ligga kvar utan att orka ta upp det.
Undra vad de som kommer efter mig o trampar i det säger, kanske tycker denne att jag är en ond människa?!
How can I try to explain, when I do he turns away again.
It's always been the same, same old story.
From the moment I could talk I was ordered to listen.
Now there's a way and I know that I have to go away.
I know I have to go.

Bara för de är i princip enda bilden jag har på mig och ängel.
Kommentarer
Trackback