years are going
Ojoj vad de var länge sen jag skrev, de går dessvärre allt längre mellan varven. Får skylla på att jag har ett oerhört hektikst liv, eller inte....
Vart ska jag börja då, mkt har hännt...
Hlegen bjöd på mkt trevligt fredgane en trelvig myskvöäll med tjejpolarna badade bubbelbad och åt oss feta. Lördagne slutade i festligheter, Ronja stina och Jeanette på platå. Och denna helg tycks bjuda på ungefrä detsamma, anntar att livte går vidare. Eller jag förösker tivnga mig att se på livet med sådana ögon, måste verkligen se framått.
Det lustiga är att jag alltis tycks välja fel tillfällen, eller om det nu finns tet som rä mer rätt än andra. Men det finns alltid saker att göra men det finns alltid tusen anledningar till att inte göra det. om man så skulel öänska dte ibland så står faktikst inte livet stilla. Fick jag välja ne stund i mitt liv så skulle dte få bli i 9:an slutet av den. allt var perfekt, allt var så enkelt och jag var så väldigt väldigt nykär. Min värld var så rosa att jag inte kunnde se utanför dne lilla bubbla som omgav mig. denna bubbla som innebar trygghet och kärlek, en kärlek större än allt annat. Men allt tycks inte bli för evigt, snart sker det ett bakslag och vid dte här laget har jag absolut kunnat lära mig att allt dte goda har ett slut.
på något sätt känns dte som att livets godheter ställt ett ultimatum, man måste lära sig att uppskatta. aldg ta något för givet utan istället alltid älska den stund som livet just bjuder på i stunden. Det jag känner nu är så mycket ensmahet, visst jag har en eller kanske två personer som jag vet finns när som...det är bara tanken på att tidigare fanns dte fler. För bara en månad sen fanns dte en till person i mitt liv som betydde mkt mer än vad denna själv tycktes förtså...Det som gör mig så frustrerad är tat jag inte längre är existerande... jag finns där som ett vagt minne, en del av dne gåra massan. Något som skapar osäkerhet och förrviring. Någon som man inte vet hur ma ska hantera....
Vart ska jag börja då, mkt har hännt...
Hlegen bjöd på mkt trevligt fredgane en trelvig myskvöäll med tjejpolarna badade bubbelbad och åt oss feta. Lördagne slutade i festligheter, Ronja stina och Jeanette på platå. Och denna helg tycks bjuda på ungefrä detsamma, anntar att livte går vidare. Eller jag förösker tivnga mig att se på livet med sådana ögon, måste verkligen se framått.
Det lustiga är att jag alltis tycks välja fel tillfällen, eller om det nu finns tet som rä mer rätt än andra. Men det finns alltid saker att göra men det finns alltid tusen anledningar till att inte göra det. om man så skulel öänska dte ibland så står faktikst inte livet stilla. Fick jag välja ne stund i mitt liv så skulle dte få bli i 9:an slutet av den. allt var perfekt, allt var så enkelt och jag var så väldigt väldigt nykär. Min värld var så rosa att jag inte kunnde se utanför dne lilla bubbla som omgav mig. denna bubbla som innebar trygghet och kärlek, en kärlek större än allt annat. Men allt tycks inte bli för evigt, snart sker det ett bakslag och vid dte här laget har jag absolut kunnat lära mig att allt dte goda har ett slut.
på något sätt känns dte som att livets godheter ställt ett ultimatum, man måste lära sig att uppskatta. aldg ta något för givet utan istället alltid älska den stund som livet just bjuder på i stunden. Det jag känner nu är så mycket ensmahet, visst jag har en eller kanske två personer som jag vet finns när som...det är bara tanken på att tidigare fanns dte fler. För bara en månad sen fanns dte en till person i mitt liv som betydde mkt mer än vad denna själv tycktes förtså...Det som gör mig så frustrerad är tat jag inte längre är existerande... jag finns där som ett vagt minne, en del av dne gåra massan. Något som skapar osäkerhet och förrviring. Någon som man inte vet hur ma ska hantera....
Kommentarer
Trackback