precissomni

Trotts allt så måste livet vara en gåta, och dessvärre så tror jag inte att det finns något konkret svar även om vi männsikor skulle göra allt för att finna svar på livet och dess riktningar.

Jag har alltid varit så sjävklart säker med vad jag velat med mitt liv. Jga har alltid vart så fast belsuten med att lyckas att jag glömmt bort att uppskatta tillvaron som den är. Under detta året har det hännt så mycket som gjort att jag totalt tappat fotfästet, grunden i min lycka ersattes med svek och osäkerhet. Inget var längre så självklart och plötsligt tappade jag lusten. Lusten för att föröska göra något åt min situation. Enligt vad livet erbjudit mig under denna tidsperiod har jag förtsått att drömmen inte tar en framått. Snarare tvärtom, drömmen är ett medel för tat få en stå ut. Drömen är ett sätt för oss att finna missnöjen i livssituationen så som den är. Trost att allt tycks vara bra så hittar man alltid tet fel i tillvaron, men när hela tilvaron bara präglas av fel så försvinner drömmen. Den kan inte längre söva oss från verkligheten. Drömmen skulle istället inneburit en oövervinnlig kärlek till familjen, den kärlek som aldrig skulle satt oss där  vi står nu...

Jag ångrar att jag inte gav dig mer tid, kankse hade de inte slutat med att du blev så olycklig, Kanske hade det slutat med att du fortfarande var den som stod mig närmast, och kankse hade de inte slutat med att vi en dag kommer att ha ihjäll varanndra....