precissomni

Just nu befiner jag mig i Ljunggbsbro
Konstigt nog har hunit ske endel förndringar i detta lilla samhälle sen jag var här senast.
Vilket är mycket egendomligt eftersom att det inte hännt mycket annat än att mataffären byt namn ett antal gånger under de 17 år jag bott här.
Men nu byggs nya hus vilket betyder att Ljungsbro återigen kommer bli ett centrum för alla barnfamiljer.
Ungefär som när mamma och pappa flyttade hit från första början.
Tillsammans med de dåvarnde grannarna byggde de upp en egen liten gata där jag kom att växa upp.
Men som vi efterhand lämnade bakom oss då det hela slutade i skilsmässa
och både mor och far gifte efterhand om sig och flyttade til nya hus med sina nya respektive.
Nu sitter jag här igen, mitt i smeten
Ytterligare en skilsmässa senare, eller tja ingen skilsmässa men isärflyttning med andra orsaker denna gång.

Det hus jag bott i och delat både sorg och gläjde med tre nya väldigt betydlsefulla personer
i mitt liv står nu tomt.
Datorn är kvar, tavlorna och lite mat i frysen
Förövrigt står det öde och tyst och väntar på att en ny familj ska flytta in.
Med samma förväntingar och glädje som vi en gång upplevde tillsammans då vi flyttade in för ca fem år sen.

Nu sitter jag med jacka inomhus och fryser.
Det känns väldigt egendomligt att höra ett eko av mina fingrar som löper fram över tangentbordet.
Men jag antar att allt det lyckliga har ett slut.
Lärde jag mig inte de första gången för ca 9 år sen
 så har jag verkligen kommit underfund med det nu.
 Hittills har jag fått erfara två skilsmässor då denna egentligen är den allra smärtsamaste.
 Kanske inte för mig men för pappa och Eva.
Som dotter till min far och med en väldigt nära reltion med Eva
 så är det även smärtsamt för mig att se hur de båda lider och tvingas flytta isär trotts att det fortfarande älksar varanndra.
Kanke mer än vad de någonsin tidigigare gjort....