precissomni

det går bra nu.
Livte känns så fullkomligt idag, finns ingte jag vill ändra på i denna stund.

Kom hem fårn staden nu efter en sväng med Jessica, konto utrdagte visade 0.02 öre, men vad gör de?
Jag akn må bra av att få se på när någon annan shoppar för en gångs skull.
Nu sitter jag här o fördriver tid.
flaskan låg redna på kylning så nu sitter jag här med ett glas vitt och njuter av kjellvanders stämma.
Laddar upp inför kvällen då blir de för fulal muggar i konser och kongres tillsamman med Christian Kjellvander.

Sen slog mig en annan tanke.
Hade inte livet ibland kännts så hopplöst och obegripligt skulle man aldirg kunna förstå att njuta av det lilla, därför för alla problme alltid med sig något gott,
Vad har man egentligen att klaga på när solen skinner för fullt?

Lågfredag och långledigt. Underbart skönt.
Innan ma vet ordet av är de studenten. Högtalarna pumpar ut ljudet av schools out for summer och där står vi med ett champageglass i handen och dricker oss fulla på nått billigt mouserade vin, inte en tanke på vad vi ska förmå oss göra därefter. Håret och sminket som vi lagt ner så mcyket tid på som just då tycks totalt onödigt, en fylla som går över till trötthet och en förhoppning om att detta ska bli vårt livs bästa dag någonsin.


Bara den underbara känslan av alkohol blandat med stolthet och sorg för att skiljas ifrån dem man delat tre år med och vemod och glädje för att att lämna skolan som varit ens trygghet i 12 år. Inet en tanke på att det som förut vart så självklart nu inte längre existerar utan nu vilar framtiden i ens egna händer. Skrämmande inte sannt?


vaknandes dan därpå med en vedervärdig baksmälla och därmed knappt veta vad som hännt. Inte fattat att man tagit ytterligare ett steg in i vuxenvärlden.
Med en tanke att resa iväg för att inte ångra sig inom en snar framtid, se välden coh upptäcka nya platser. ett krav om att finna en rolig utbildning som slutar på något välbetalt kontorsjobb och därmed hängde sitt liv åt ett 8-17 jobb. Innan dess ska man hunnit se allt i välrdne för sedan är de dags att skaffa barn och då finns det inget återvändo.Livet lever sig självt och återigen har vardagen bara blivit till en slentrian en rutin som du bara följer, precis lika dant som när du gick i skolan.

Sen när var kicken av livet inte tillräcklig?
Vad är det som gör att man överskrider den där gränsen, vad är de som lockar med en onauturlig kick när livet i sej har så mycket att erbjuda.

En lycka, en framgång, en kärlek. Sen när blev inte de tillräckligt?
det jag inte kan förstå är att man ska vara tvungen att missbruka eller överkonsumera något som får kroppen att säga ifrån. vad är det som gör att människor idag inte är tillfreds med att bara vara och att låta livet ta sin nauturliga gång. jag ser faktikst ingen anledning till att tvinga fram en kick, eller att skapa en förvrängd bild av vad lyckan faktikst är. Mest av allt tror jag att jag skulle vara rädd att glömma bort och försumma de varadagliga lyckoämnen i livet.

Det som skrämer mig är hur lättsamt alla ser på det. Hur fan kan det vara kul att tappa kontrollen, hur kan man ens förmå sig skratta åt någon som berättar om sina hallusinationer, eller sina minnerluckor eller nått annat tokigt upptåg man gjort vid ett påverkat tillstånd. Vem är egentligen så dum att man inte ens förstår att kroppe säger ifrån, hur kan man vara så offantligt blåögd. jag kan inte ens förstå att ni berättar sådant för mig. det gör mig bara så ont att ert liv inte en tillräckligt meningsfullt som det rä utan att ni ska behöva tillsätta glädjeäme som  bryter ner er  totalt.