Stay Young
Hade jag inte rätt jo, de var jag som fick ta itu med att ställa in porslin o grejer i skåpet.
Dagen var väl inte heller den rätta för de. För ovanlighetens skulle kännde jag mig lite seg fårn gårdagens bravader men heregud de var de värt. Jessica fyller ju bara 18 en gång i livet:P
Själv har jag 8 månader kvar till den stora dagen.
Men studiedag idag var verkligen välbehövd.
Det har med andra ord vart en lång dag i dag men dStayet börjar bli ordning i vår nya boning,
snart är de tiden inne för inflyttningen och ja det är underbart.
Nu kvartstår det bara att laga maten som jag förövrigt hoppas att gustav tar tag i eftersom att mina talanger inom matlaging är väldigt begrännsade. Pastan klarar jag väl av att koka men för övrigt, ska det smaka bra att de nog bäst att jag håller mig borta från köket och tar hand om disken som alltid...
She's the kinda girl who looks like she had it all
Then everything started to fall
Vaknar upp till en dag så lik alla andra
Pluggat. efter att tag vart de alldels för jobbigt så jag beslöt mig för att tina upp min totalt nedfrusna kropp med ett riktigt varmt bad och sen som grädde på moset serverade mamma mig soppa till kvällsmat. Nu är jag garanterat varm:)
Min stickade myströja, sen är veckan räddad:P
Var hos pappa förut. Har lyckats hålla mig borta från allt som har med flytt att göra nu ett tag. La över det ansvaret på pappa o Gustav istället. Känndes som att två karlar som dom borde klara de betydligt bättre än mig. Jag antar att min uppgift kommer bli att packa upp porslin sen hehe
Aja åter till ämnet, jag var som sgat hos pappa. I huset alltså. de är heltt kalt, de ekade i mitt rum till och med. Nu finns inte en enda möbel kvar. ska bara dit imorrn igen o packa ihopp mitt sissta pick o pack. Pappa flyttar in på torsdag, jag snyltar på lägenhten redan på lördag men förövrigt flyttar jag inte in förens på måndag:P
Meningslös dag, en sån som bara kommer bli en i mängden av alla andra tisdagar som passerat i mitt liv. inget jag kommer minnas och inget jag komme sakna. Nu sätter jag punkt för idag och tar emot nästa dag med öppna armar. De är ju trotts allt den dag som Jessica fyller 18, om de nu var någon som hade missat det.
We look the same. We talk the same, yeah We even fuck the same
Hole- Rockstar
what a shitty thing to say
i don't know what to do with your clothes or your letters
it'll make a whisper out of you
Elliot Smith - Condor Ave
Bajs, förlåt glömmde förra gången:P
klant
Om jag skulle utrycka min personlighet med ett endaste ord...
Ja de är inget svårt val, det finns ett ord som verkligen omfattar hela mig och beskirver hela mitt sätt att vara så ypperligt bra att jag inte ens behöver reflektera över vilket jag ska välja..
KLANTIG!
och så följer förklaringen......
Jag gick där ensam med min tunga träningsväska, frysandes och väldigt irreterad över mitt dålig val av skor och dessutom lite små sur över att det var ne 521:a jag tvingades åka hem för att sedan vara tvungen att gå i just dom där jäääätte obekväma skorna...hoppas ni verkligen verkligen kan förtså hur svårt jag hade dte just då...
Men sen, som en blixt från ovan ser jag en tja vad ska man säga blå grön turkos bil swisha förbi...
och JAAAAAAAAAAAAA de är Eva,,,det resulterar i skjuts upp för den hemska backen...precis när jag ska öppna dörren för att kliva ur bilen så bryts plötsligt denna nytillkomna goda stämningen...
det är här min klantighet kommer in...
Jag släpper nämmligen dörren så att den åker tillbaks och dörkanten slår emot precis under mitt öga...
Vad drar vi då för slutsattser av detta? Jo numer går jag omkirng med en stort fett rött märke precis under ögat som snart kommer skifta fårn rött till blått.....
När jag inte ägnar mig åt att få bildörrar i ögat brukar jag vanligtvis halka på köksgolv för att sedan hoppa på krykor eller varför inte spela lite ruggby som även det resuulterade i en blåtira..när jag inte gör detta så tycker jag om att sola, ja bara halva ansiktet då förstås:P
ja, klantig var ordet...
Och där ja, ser man den blåa skiftningen påvänster sida, trotts ett tappert förösk till att sminka över det....
hope your fucking happy now
Jag läste nyss om en undersökning som gjorts över hur barn upplever sina relationer till föräldrarna. Många upplevde att de hade för lite tid med sina föräldrar. O faktum är att det ligger nått i det, man kunnde se att i genomsnitt tillbringar inte föräldrana mer än en halvtimme i veckan aktivt med sina barn. En halvtimme i veckan. Kanske är de trotts allt värt att sänka ribban och börja fokuser på familj och vänner. Kanke var ändå inte karriären så viktig....
we all follow the rules
We can't very well go and break them now canwe all follow the rules
Bright Eyes - Amy in the white coat
Trött på alla männsikor som lovar och bestämmer men som aldirg sedan tar sig mödan att höra av sig för att bara säga, det blir inget. Därför tänkte jag lyfta stämningen genom några underbaringar som jag vet aldirg skulle göra så...
BAJS
Aldrig mer 522:an
Det jag ville förmedla med det, alltså det som alex råkade fippla bort som nu är spårlöst försvunnet, inlägget alltså, var att nu och ääääntligen flyttar vi in till stan. Efter att pappa äntligen tagit ett beslut så tar gustav, jag o pappa vårt pick o pack och beger oss av in mot stan. Hädanefter kommer alltså Ljungsbro vara ett vagt minne i något som vi kommer kalla det förflutna..fast nej
Inte illa talat om Ljungbro. Jag trivdes här, ärligt talat så älskade jag mitt Ljungsbro och kunnde verkligen inet tänka mig att bo någon annan stanns men tja, man växer väl upp antar jag.
De var ett underbrat ställe att växa upp på, nära till skolan, många jämnåriga grannar, nära till affären ja bara att kunna ta sig friheten att som liten cykla fritt till kompisar utan att faktikst behöva oroa föräldrarna allt för mycket. Ni förstår, i sånna familjeställen som ljungsbro finns dte skyltar över allt som medelar om lekande barn...
Okej, håll i er för nu kommer jag erkänna nått som jag faktikst inte trodde var möjligt.. jag kommer faktikst sakna ljungsbro, tom bussturerna på morrnrna, Vart ska jag nu panikplugga?
vardag och slentrian
Inte mycket har hännt, eller jo nyår har väl hunnit vara förstås men de orkar jag inte skriva nått om.
Kan tacka fyra underbara tjejer för att ni gjorde mitt lov till det bästa: Lotta, jenny, Tina
Skulle inte klara en sekund till utan er vill jag lova.´
Tillbaks till vardag med skola, träning och plugg. Det mesta börjar gå på rutin igen, så me rbehöer jag väl inte nämna för risken att jag tråkar ut er ett väldigt stor.
Så därför sätter jag punkt för denna gång och väljer istället att skriva någon gång då jag har nått bättre att skriva om. Tack o hej...