The lonliness makes me happier
Det kan vara de där ytliga som man träffar på bussen, tvingas sitta o prata med under den halvtimme som följer fram till slutdestinationen. dessa personer förväntar man sig inte så mycket av. För att hålla såna relationer vid liv krävs bara ett hej ibland en fest eller kanske en konversation på msn och sen är båda nöjda o glad.
men sen finns det de där som man kallar för djupare relationer. Där är känslor inblandade, men saken här är att trotts att man är totalt utblottad så känner man sig trygg just för att man akn lita på denne och ställa upp för varanndra. Men tro mig, för ungefär två år sen lärde jag mig att även de allra närmaste kan svika, det är då som det kan bli farligt när man känner varanndra allt för väl så att man faktikst kan varanndra utan och innan, känner till alla dåliga och alla bra sidor. Inget kan döljas utan man kan genom bara en blick eller en gest se hur det ligger till. Det var precis det som var så fantastikst bra, men kanske vart problemen för stora och kanske vart bördan och tvånget för stort. Förlåt , men jag fötväntade mer av dig och det visste du.
En handfull pärlor kastade för ett svin när jag förstår att du bara var ett ansikte, ett namn för kärlek som redan fanns....
Denna eviga jul
I måttliga mängde är alla högtider mysiga och ja de är trelvigt o mysigt att umgås med familj och släkt ,men som sagt i MÅTTLIGA mängder. Just nu har denna gräns överskridits för läääänge sen. Det känns som att de blir lite mycket när jag inte ens får gå på toa i mitt eget hem eller när jag har tre pers i mitt rum när jag byter om.
Själva julen var över alla förväntingar, fick mycket fint o har inget alla att klaga på, till coh med julafton var inte sådär långtråkig som den faktikst oftast är utan den var ganska mycig och julmaten smakade ovanligt gott i år förutom illamåendet som fökjde två dagar efter med all mat och allt godis.
Men när julafto och juldagen passerat kan man inte då få lämna julen bakom sig bara ett litet tag och faktikst få fokusera lite på sig själv och få at bort det där påklistrade leendet och det eviga tackandet. Men nej icke, inte ens julmaten slipper jag ifrån för mamma menar på att vi faktikst måste äta julmat en sissta gång innan vi kan fortsätta leva normala liv me dnormal mat och frivilligt sällskap.
Och ja jag äslkar mina kusiner och jag älskar min alltid så engergiska mamma men snälla låt mig andas. Därför tackar jag Lotta för en fin fag på stan och en stund tillsammans med någon i ens egen ålder utan att ständigt tjata om att hitta på något, tack för att jag får vara precis som jag är. Det kan även ibalnd kännas som en befrielse när man kommer ut på stan för att trängas med alla andra knäppa männsikor för att rycka åt sig det allra bästa reafyndet.
Tack o hej för en fin jul.
what is simple in the moonlight by the morning never is
Man upplever det som för krävande. Man blir alldels för känslomässigt laddad och allt görs i tron om att man slipper att såra andra. faktum är det att de eller den andre fortsätter leva kvar i det faktum som du för länge sedan valt att göra dig kvitt med, fortsäter att leva i en ovishet och bygger därför upp något salgs hopp som försvar mot den tuffa verkligeheten.
Det skrämmer mig faktikst att se hur männsikor verkligen anstränger sig för att undvika och förstränga istället för att bara berabeta och lämna andra med vetskap om vad som är fel och dessutom får ett gott samvete att leva vidare med. Att slippa leva med den vetskapen att man faktikst sårade någon genom att gå bakom ryggen och igonera. varför gör vi det så svårt för oss? varför väljer vi att varra tysta och låtsas, jag börjar tröttna på den verklighet som jag själv är en stor del av, tyvärr. Vart tog ärligheten vägen?
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane
Nej, inte som du..
Okej, jag vet att jag alltid haft förmågan att vara en aningen blåögd men det är fortfarande lika hårt när man förstår att man bara är en i mängden. Det är kanske dumt att tro att det var något speciellt och kanske är jag alldels för känslosam, men ändå man faller lika hårt varje gång, tyvärr. Konstigt nog borde man lära sig av sina misstag men icke jag, förstår bara inte hur man kan fungera så.
I'm only there so that you're not alone
fredag
Okej, då var det dags, att inviga sitt egna första blogg inlägg. Kanske var det en dum ide att hastigt och lustigt skaffa sig en blogg som jag annars flitigt besöker som läsare. Kanske borde jag hållt mig till endast de och bespara mig från alla pinsamt tråkiga inlägg som ni eventuellt kommer plågas med just enbart för att ni som jag med många andra bara inte kan låta bli o läsa om vad andra vill dela med sig av gällande sina liv. Hur tråkigt det än är.
Kanske kommer det bli ännu pinsamare när jag väl kommer underfund med att mina inlägg är precis sådär pinsamt tråkiga som endel andras,dom som jag som läsare brukar roa mig med att garva åt. men va fan, jag gör ett försök denna behöver inte bli speciellt o´fentligt. Men det är sånna här dumma ideer jag kommer på en sån här meningslös fredagseftermiddag som denna. En sån dag då man egentligen har en massa saker att ta itu med och man bara vet hur mycket som väntar på att man bara ska ta tag i det och få de gjort eller kanske hitta på nått med just den som man faktikst saknat så länge och aldirg hinner träffa just bara för att man skyller på att man har alldels för lite tid.
Fakrtum är att tiden är något som jag tror vi alla förvaltar fel. Vad slösar vi egentligen bort tiden på? vad priotiteras före allt annat. i mitt fall gäller det att planera saker som jag egentligen vet att jag aldrig kommer ta tag i en fredagseftermiddag men håller mig ändå fast vid löftet til mig själv att pina mig med omvårdnaden just för att jag tillät mig skippa det igår och just för att helgen är alldels för uppbokad för att jag ska hinna med den då. Och om man nu tar idag som exempel, jag har tackat nej till erbjudanden som är betydligt roligare än att sitta hemma o dega o skapa ett samvete som gnager på ens inre just för att man vet att man gör precis det man inte borde göra. Slösa bort tiden på onödiga saker, ärligt talat en fredag är en fredag. i ju för sej är mina krafter nere på botten just nu så jag undrar om jag egentligen hade orkat ta mig för att göra nått vettigt. Faktum är att jag aldirg skulle orkat.
Än så länge har jag iafl förvaltat min tid lite bra. Jag såg till att spendera min eftermiddag med två av de personer som betyder mest av allt för mig. Lotta och Tina. Vilket faktikst inte tar speciellt mycket på de få krafter man har kvar en fredagseftermiddag så här kort innan jul,utan det är enbart då som man kan känna sig precis avslappnad. Alla krav och måsten försvinner och allt bara flyter på så natruligt. Det är en så underbar känsla som jag knappast alls får erfara längre så därför vill jag få er att förstå hur underbar tiden med er faktikst är. Även om det gäller en fika eller en runda på stan eller bara ett kort telefonsamtal. jag mår bara så bra med er.
Nu har jag både förklarat anledningen till min plötsliga invigelse av att skaffa blogg plus att jag hunnit med att utdela kärelksförklaraingar. Därmed sätter vi punkt för dagen så får vi se hur flitig jag kommer vara med mitt bloggande i framtiden.